Chocka Locka
Det övergivna hotellet
Den halvtrasiga fläkten skramlar, den snurrar för sitt liv. Man kan nästan se på utsidan att hotellet hade sina gyllene dagar på 80-talet. Fasaden är sträv och grå och lamporna till ingången blinkar och surrar. Det luktar cigarettrök och marken är täckt med fimpar. Fötterna klampar upp för trapporna samtidigt som vatten skvätter och blöter byxans ände. Ena dörren är igenbommad och den andra gnisslar otäckt när den slits upp. Klivet in i receptionen känns overkligt, som en dröm. Receptionen är tom, till vänster ligger en livlös och föråldrad sportsbar. Lukten i lobbyn är unken, väggarna är fuktiga och smutsiga.
Utanför hotellet ligger en hamn som för tillfället är helt tom, de kyliga november vindarna sliter våldsamt med sig vattnet. Vindens kusliga skrik skär i öronen. Det prasslar i buskarna, någon sover där. Gatorna är öde men ensamheten är kuslig, något är inte helt rätt. Husen runt om saknar själar, inga tända lampor, inga silhuetter och inte ens ett knip kan höras. Det är som att husen vet, som att de ser.
Utanför hotellet ligger en hamn som för tillfället är helt tom, de kyliga november vindarna sliter våldsamt med sig vattnet. Vindens kusliga skrik skär i öronen. Det prasslar i buskarna, någon sover där. Gatorna är öde men ensamheten är kuslig, något är inte helt rätt. Husen runt om saknar själar, inga tända lampor, inga silhuetter och inte ens ett knip kan höras. Det är som att husen vet, som att de ser.
Vemdalen
Småstenarna knastrar under skorna medan den kyliga vinden smeker huden. Luften doftar som fuktig mossa. De skrovliga träden försvinner i dimman. Inga människor syns till men ödsligheten är fin. Här och där flyger någon fågel förbi och släpper ut ett skri. Luften är ren, varje andetag sprider lycka genom kroppen. De iskalla stenarna sitter tyst och fast. Både fötterna och tankarna vandrar fritt. Hörs verkligen ett träd när det faller ifall ingen är där?
Längre fram försvinner träden, och ett stort plan öppnas. Även fast träden är glesa ser man bara 100 meter framför sig på grund av molnet som täcker hela berget. Ett träd syns helt ensamt ute på den stora, kala, omgivningen. Luften känns annorlunda, tunnare men friskare. Två kanske tre stavar syns framåt, resten träder fram genom den tjocka dimman ju längre fram man kommer.
Nedåt berget finner man en å, det forsande vattnet skapar ett harmoniskt ljud. Följer man bäcken närmar man sig ett idylliskt litet vattenfall med ett ljuvligt brus. Vattnet är gott, svalkande och friskt.
Längre fram försvinner träden, och ett stort plan öppnas. Även fast träden är glesa ser man bara 100 meter framför sig på grund av molnet som täcker hela berget. Ett träd syns helt ensamt ute på den stora, kala, omgivningen. Luften känns annorlunda, tunnare men friskare. Två kanske tre stavar syns framåt, resten träder fram genom den tjocka dimman ju längre fram man kommer.
Nedåt berget finner man en å, det forsande vattnet skapar ett harmoniskt ljud. Följer man bäcken närmar man sig ett idylliskt litet vattenfall med ett ljuvligt brus. Vattnet är gott, svalkande och friskt.